Jag har aldrig varit bra på att lösa konflikter,, jo andras möjligtvis men sällan mina egna! Visst kan jag väga om de e tillfälle om det är möjligt i stunden att starta en diskussion med den andra parten, men ibland kan läget vara lite osäkert men behovet för stort och jag bara MåstE få ur mig problemet lösa situationen osv för det kan vara svårt att fungera fokusera och agera om jag grubblar för mycket o för länge. Konflikter,,tråkiga händelser och situationer med känslostormar som läggs på hög och göms undan kan lätt bli en BomB som startar ett StorT KriG tillslut, å då är den destruktiva makten alldeles för stor, sveken alldeles för många och förnuftet alldeles förgiftat att det inte kan bli annat en jätte fel.
I många år har jag försökt att träna på att avgränsa alla onödigheter i mina tankar innan diskussionen att avvakta tills jag inte är arg längre och att inte samla/skjuta på det som sliter mitt inre i stycken.
Jag försöker lägga fokus på mitt agerande mina ord och mina brister för det är faktiskt de enda jag måste ansvara för och förändra samt att sluta linda in det jag egentligen vill/tycker i nått falsk dravvel som bara förvirrar den andra parten. Men någonstans på vägen kan min fokus dö, det kan vara personangrepp ignorans eller respeklöshet och plötsligt förvandlas diskussionen till konflikt!! En del av mig vill inte bli elak och destruktiv men pga allt skit jag har gått igenom i mina dagar behöver jag på något sätt försvara mig själv för att inte bli knäckt undergiven el liten och svag-för det tar EvigheteR att reparera och att försvara mitt knackiga psyke är A och O eftersom jag vet att man kan vakna upp efter flera år och inse att man slutat existerat... att man är oförmögen att leva sitt liv och tvivlar på allt man känner tycker och tänker.
Men jag vet inte hur man gör det på ett bra sett alla gånger vilket leder till att jag för det mesta förvandlas till en varg som gör vad som helst för att försvara sin lya mot förstörelse.
För hur många attacker svek och kränkningar klarar en själ av?
Det är ju inte direkt så att man vågar att chansa genom att ta massa skit och bli knäckt för livet!
Fast samtidigt.....blir man medveten om att man redan är totalt knäckt?
El går man och TroR att man har lite värdighet stolthet och egenkärlek kvar fast man egentligen bedrar sig själv som ett förnekande skydd för att det ska kännas som man lever o inte bara överlever?
Ja funderingarna är många och kanske jag har inbillat mig att jag hade kommit långt?? Det enda jag kan säga är att det är tur att jag vill lära mig bättre sätt att hantera konflikter för destruktiva beteenden tar så mycket kraft! 1 sak är säker... jag har insett att jag har massor kvar att lära och att jag bara har läst de första sidorna i livets stora"BoK" hantering av konflikter!!
Att lösa denna ekvation blir en svår nöt att knäcka!!
Visst i en viss mån är alla konflikter destruktiva
men det finns två skillnader i hanteringen som avgör om konflikten urartar eller blir löst. Alla har olika sätt att hantera situationer och omaka kan vara bra men i vissa fall förgörande..
Skrika på ....tiga ihjäl....stänga av....håna känslor och tårar låtsas att inget har hänt...va i offerrollen....osv alla dessa olikheter man eventuellt har kan skapa frustration och maktlöshet och det slutar med att båda parter bli ständiga förlorare.
Reflekterar man över de konkreta kännetecknen på en eskalerande konflikt bör man skilja på vad som sker i stundens hetta och vad som är ett mönster i hur parterna agerar.
I ett förhållande behöver det inte vara ett allvarligt tecken om man beter sig vårdslöst med varandras känslor vid ett tillfälle. Det som är ett mycket allvarligt tecken i vissa sammanhang behöver inte alls vara det i andra. Men man bör exempelvis skilja på enstaka angrepp i en hätsk situation och ständigt återkommande av angrepp som ter sig som ett mönster på ett uträknat och manipulativt sätt.
Dvs om de är ett beteende mönster och om negativa känslor dröjer kvar mellan konflikterna så är det ett tecken på en konflikt som fått gå alldeles för långt. När man tappar fokus på Vad det handlar om för att i stället dra upp gamla saker... hånar och förnedrar den andres upplevelser/känslor eller att ständigt svära sig fri ifrån sitt eget agerande och handlande genom att lägga över det på den andra.
1. Sund konflikthantering.....
Bygger på respekt till den andre....att vara förstående....att känna/skapa tillit....att värdera vänskap/kärlek....att ge närhet... att ha förmågan att kompromissa.... att argumentera sunt....att vara lyhörd....att vara motaglig....att lova bättring....att be om ursäkt....att fokusera på sitt beteende....att bibehålla sitt oberoende....att visa sin närvaro....att finnas kvar/finnas till....
2. Icke sund konflikthantering.....
Bygger på kränkning av den andre....att förringa den andres känslor/upplevelse....att låta prestige styra hanteringen...att skuldbelägga....att maktutöva....att hota...att lägga över ens egna brister på den andre....att gå ifrån ämnet...att agera/diskutera på ett sätt för att medvetet skada den andre....att överge som straff så att den andra tillslut inte vågar argumentera för sin sak....att göra den andre beroende av en själv.
De 4 varningstecknen!!
Försvarsbeteende leder till ömsesidig misstro.
Att gamla tvister blir viktiga och att konflikten utvidgas är ett dåligt tecken.
Fokus flyttas från problemlösning till att vinna striden.
Att ge igen med samma mynt som försvar.