Då jag sitter i mitt lilla hus!
Tomhet tycker jag inte om den som jag bär inom mig men ibland kan fylla upp. Den tomheten jag brukar fly i från och som ibland sliter mig i stycken.
Den tomheten som jag måste lära mig att känna då ensamheten kryper sig på även i sällskap av andra...
Rastlöst börjar jag trampa små pyssla men endå aldrig göra nått klart, bara grejja me nått.
Rastlösheten som lyser lika starkt som månen, känslan lika tydlig som ylandet av vargen.....
Sökandes efter den andra som fyller mitt tomrum!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar